Känslor

Att vara en levande, andandes varelse. Hur känns det? Hur känns det att ha en kropp som är ditt hem, som är din farkost, som är ditt filter för hur du förstår världen? 

Vi ägnar så mycket tid åt att lära oss allt det på utsidan att vi glömmer bort livet från insidan och ser med drömmande ögon på fåglar som svävar genom luften och delfiner som forsar fram i havet. Tänk om jag fick uppleva det där...  

Vad är känslan av att vara här? Av att vara dig? Smaken? Får kroppen röra dig genom tid och rum utan att tankar bromsar, startar det eviga tjattret om uppförandekoder och vad en får och inte får? Vågar du låta någon leda dig in? Be dig ge livet på insidan form, färg, smak, struktur?  

Igår var jag på workshop med Tara Judelle, en lärare som jag återkommande gjort nedslag med under några år och varenda gång vi möts tar hon mig djupare. Vi fick hålla upp en hand, titta på den från utsidan och sen uppleva den från isidan. Jag kunde känna fylligheten och skelettstrukturen, kunde känna baksidan av handen, mötet med insidan av huden och huden som mötte resten av världen. Upplevelsen inte bara av att ha en hand utan att vara en. Förkroppsligande, skulle ordet kanske heta. Känslan var varm, mjuk men ändå stadig. Fyllig. Mötet med världen var svalt, smekande, stöttande, gav mig en känsla av form. Smaken som vaknade var jordig. 

För mig är frågan varför ständigt närvarande. Varför göra det här, varför är det viktigt? Och när jag satt på det hårda betonggolvet en solig fredagseftermiddag och försökte vara i min hand och lyckades, ja då fylldes hela min varelse med en enorm känsla av förundran. En enorm respekt för både kropp och liv. Jag är. En levande, andandes varelse som går med fötterna mot den här jorden. Förundran över livet. Tacksamhet över det jag får uppleva. Att jag får känna, att jag får tänka, längta, inte bara som idévärld utan att jag får vara i de upplevelserna. Min kropp är det som gör mig levande. Som bär och som bistår med ett språk och en förståelse för mig själv, världen jag rör mig genom och andra människor. Andra människor som också har förmågan att leva från insidan ut. Vars kroppar är heliga platser som bär deras smaker, känslor, upplevelser av världen. Vi bärs av en skatt. Det är värt att förundras över. 

Varför är det här viktigt? Det handlar om att vara, eller att inte vara. Så enkelt och så svårt.  

Att vara, eller att inte vara. Det är frågan. Och jag vill vara här. I varje ögonblick, känna livet och låta livet känna mig. Möta världen och låta världen möta mig.