Svårgenomträngligheten.

Att inte ge upp om din längtan inte tillåter dig. Att veta att du finns där, under alla lager. Du kanske bara har hållit dig på avstånd. Nu kanske det är dags att komma nära. Kom nära.

Hur känns en längtan? Varför har jag hårdnat, som ett skal som stelnat runt mig och som måste knäckas. Men där under är allt mjukt och sårbart, vill jag verkligen veta vad som vilar där, vad som bubblar och strömmar? Sårbart. Verkligt. Ibland blir vi verkliga. Verkligare. När murar rämnar. När livet händer och känns. Då är det lätt att dra sig undan. Finnas i avståndet istället för närheten. Förlora kontakten.

Kan det inte bara få vara då? Det får vara som det är. Som det alltid varit, eller i alla fall som det varit länge. Kan det inte få vara så?

Men jag är inte densamma.

Och då är ingenting detsamma.