Jag älskar faktiskt yoga!

Vem hade kunnat ana?!? 

Ibland blir jag lite trött, lite ifrågasättande faktiskt när det kommer till min egen yogapraktik. Vad håller jag på med? Varför och vad gör det för gott? Jag kan gräva ner mig och kanske bli lite för fast i föreställningen om att jag ska hitta en intellektuell förklaring, vilket gör min egen praktik torr och tråkig. Och jag kan inte säga att jag har oändligt mycket tid att gå på klasser, bli inspirerad och nära min egen praktik. För jag har ju en familj också. Ett hem att se om. Mig själv att ta hand om. En katt som älskar att mysa i knät. 

Igår var jag en rebell och åkte till Kungsbacka och Marc Holzman. Egentligen skulle jag varit iväg på Explore TT den här helgen men kände att jag inte orkade, kroppen var tung, tankar och känslor inte på en plats där jag kände mig redo att prestera. Av samma anledningar kändes det väldigt tveksamt inför min utflykt till Kungsbacka med någonstans visste jag att jag behövde möta just honom, just nu. Alltså, Marc Holzman är en av mina bästa, bästa yogalärare ever. Hahaha, sådär löjligt förtjust är jag i honom! Och jag vet att jag har något att lära av just honom. Det blev en dag som utmanade mig till max i min trötta och tunga kropp, en förmiddag av bakåtböjar följdes av en eftermiddag av höftöppnare så kroppen var liksom helt manglad när jag satte mig i bilen igen. Både för-och eftermiddag inleddes med en föreläsning om Ayurveda, så hjärnan hade fullt upp med att ta in information och bearbeta. Jag kastades mellan insikter om min kropp, som är så tung och så trött, svagare än vad den varit och mer stängd än på länge. Jag grät, skrattade och höll mig själv i en sån ömhet när jag körde hem. Älskade, älskade kropp. Som kämpar och som skyddar, som håller hela den cirkus som pågår inuti, dygnet runt, dag ut och dag in. En enorm tacksamhet över livet, över resan genom livet med en relation till mig själv som numera är präglad av acceptans och kärlek. Respekt. Över att vara människa. 

Idag vaknade jag och kände mig lätt. Mosig efter en natts sömn men ändå lätt. Lätt i sinnet, lite knakig i kroppen men ändå öppen. Som om hela mitt system njöt effekterna av en perfekt guidad Eka pada rajakapotasana-prepp som liksom aldrig tog slut. Den tog aldrig slut!!!! Benen darrade och jag ville kasta saker och ändå så lät jag mig själv stanna. Släppa lite till på de spänningar som höll emot. Jag gav mig själv större tillgänglighet och frihet. Och idag njuter jag effekterna.

Jag älskar yoga för allt jag behöver finns där, lättillgängligt om jag bara lyssnar. Ibland behöver jag det flödande, och ibland behöver jag någon som med stor kunskap och skicklighet guidar min kropp inåt. Det stannar inte på mattan, det följer mig vidare ut i livet och färgar och ger inspiration till allt. Världen får ta en ny färg. 

Tacksam bortom allt för de lärare som jag mött på den här resan. Som så generöst delar sin kunskap och insikter. Och tacksam för min inre lärare som inte lät mig missa den här dagen. 

We live and we learn.