Vaknade sent, 8.30, och solen vaknade inte alls känns det som. Regn och blåst, jag har huttrat och puttrat runt mellan väggarna i huset nedanför berget och inte hittat stillheten idag.
Kanske beror det på att jag lovat mig själv att göra saker annorlunda nu. Som det här med intentioner. Under många år har jag satt intentioner vid nyår. För att det är lite så en ska göra. Innan dess har jag lovat hejvilt inför nyårsafton för att lika snabbt bryta de löftena. Allt mellan himmel och jord. " I år ska jag hålla bättre ordning", "I år ska jag bli mer organiserad", " I år ska jag träna varje dag och sluta äta socker".... Intentioner har gjort hela skillnaden. Vad är det jag behöver? Och det kanske inte är så att jag behöver träna varje dag slaviskt, kanske är det så att jag behöver bli bättre på att hedra kroppens signaler? Låta en intention ta form utifrån mitt inre.
I år har jag gett mig själv tillåtelse att ta tid på mig. God tid. Söka inspiration. Lyssna. Vart är jag på väg? Och jag ser att jag är på väg även om jag trodde att detta skulle bli ett år då jag inte var det. Men mitt inre säger annat. Jag har börjat processen med att skriva. Massor. Skriva om det som känns, skriva om mina önskningar och drömmar, skriva om min vardag. Se vad som behövs, vad jag behöver för att vara hållbar i den cirkusen som är en trebarnsfamilj som är mitt liv. Lyssna till vad jag önskar. Både när det gäller familjeliv, mitt eget liv och arbetsliv. Hur kan jag koka ner det till något direkt och enkelt, som kan få vägleda när jag tappar fotfästet? Jag försöker att röra mig för att höra och känna vart kroppen är på väg. Vad finns det för önskningar och behov där? I min fysiska varelse?
Jag har gett mig själv två veckor till. Två veckor till för att se vad som växer fram. Se var jag landar. Det betyder två veckor till i någon slags kreativ process, som ger mig anledning att fortsätta se efter vad jag kan släppa taget om. Som inbjuder till den djupa eftertanken. Och som också inbjuder till att dagar som denna gå runt invirad i en filt, med massor med anteckningsböcker runtomkring i huset, och fundera, skriva ner, känna efter, vända blicken utåt mot de som nu är så fysiskt närvarande hos mig hela tiden-familjen- och fundera över vad som blir bäst för oss. För mig och för oss. I det stora och lilla. Rugguggleri, mina vänner. I love it.