För mig

Det vilar djup visdom i dina gömmor. En glömd skatt, insikt grundad i kunskap om platsen du bor på. Lever i.  

Jag var på återbesök hos en sjukgymnast idag med diskbråcket och allt går framåt med stormfart, rörligheten hade blivit mycket bättre och jag har fått order om att hålla mig i en neutral position i två veckor till. Yay! Han frågade mig vad jag hade gjort och jag berättade. Vilka muskler jag försökte få tag i och stärka, hur jag försöker positionera kroppen, alla pauser som jag gett mig själv, vila när jag behöver. 

Konsten att läka. Vi kan alla det. Inte stora, fysiska alla gånger men på något sätt har fokus flyttat från diskbråck till livssituation. Till platser i mig som också läcker, läcker ork, inspiration, styrka. På mina promenader märker jag hur jag tappat kontakten med bålen men spänner axlarna som kompensation. Ett kroppsmönster som betyder något. Var behöver jag hålla min styrka? Alla stunder av vila och stillhet har gjort under för min kropp. Medveten närvaro som jag märker att jag har svårt att hålla för livet bjuder så obeskrivligt många distraktioner. De lockar och pockar och jag följer så lätt med. Det är svårt att stanna i det som smärtar. Vare sig det är en läcka i ryggen eller en läcka i självförtroendet. När allt jag egentligen behöver göra är att finnas där för mig själv och hålla mig tills det är ok. Precis som jag gör för mina barn. Precis som jag gör för de jag älskar. Lyssna färdigt, hålla plats för det som är och möjligheten för det att skifta. 

Jag läker. Ryggen följer med när jag träffar på platser i mig som behöver stöttas, stärkas, hållas i värme och acceptans. Och jag struntar i att det låter fjompigt och flummigt och lite löjligt för sanningen är att det är en bristvara i så många av oss. Vi går där med våra sår, det som smärtar och skaver inuti och bannar oss själva för att det är som det är. Men det är. Tänk om vi mötte oss med kärlek, värme, acceptans och förståelse för att allt det vi möter gör oss inte mindre värda. Det gör oss mänskliga. Och det onda kan inte motas bort genom att förtrycka utan att vi ser det och säger de magiska orden: Det är ok. Du. Du är ok.  

Hur kan vi he hela oss själva den omsorg och omtanke vi behöver? 

Vet du det? Du är ok. Oavsett.